Kvotering.

Jag är inte en feminist och det är jag stolt över. Jag tror inte på kvotering på arbetsplatser och det står jag på. 

På alla feministiska uttal jag har läst och lyssnat på så är MANNEN boven till allt. Det är MANNENS fel att det är krig och att kvinnorna har sämrelön. Det är MANNENS fel att kvinnor får barn under karriären. MANNEN är ett tickande våldtäcksman. MANNEN etc. Etc.

Vart man än läser så är det MANNEN. 

Jag var insatt inom feminismen länge eftersom jag tror på ett jämställt samhälle, men ju längre jag var med och ju mer aktiv jag var så insåg jag snabbt. MANNEN skall enbart sitta och ta emot skit, enbart för att man föddes med en penis. MANNEN skall lida i dagsläget för att kvinnan blev förtryckt genom historien. Feminismen är splittrad med en massa subgrupper. Kritik får inte existera inom de feministiska grupperna. 

Kvottering; när jag kommer till äldreomsorgen vill jag inte ha en man som fick jobbet p.g.a sitt kön. När jag åker till bilverkstaden vill jag inte ha en kvinna som fick jobbet p.g.a sitt kön.

När jag kommer till en myndighet,företag, vård och omsorg så vill jag ha den som är bäst lämpad för jobbet. Jag inte efter kön eller ursprung utan efter den som är bäst lämpad för jobbet, både praktiskt och teoretiskt.

Jag tror på att den som har studerat hårdast till ett jobb skall inte bli ersatt av en annan p.g.a kvotteringen.

Jag tror på jämnställdhet och allas rätt i samhället. Jag ser inte folk i kön eller härkomst som man gör inom feministiska rörelser eller i kvottering. Jag kan inte ta allt straff för det männen i generationer har gjort, jag vill inte ta någons rättfärdiga plats p.g.a mitt kön. (Jag jobbar inom kvinnodominerat område)